Enmanspjäsen utan titel

                                              


                                                                Utan titel

Pjäsen var inte alls som jag förväntade mig. Men jag tyckte om den jättemycket. Dels för att det var otroligt hur Ardalan Esmailis kunde göra en hel pjäs med bara en person och få det att bli så bra som det blev, dels för att budskapet som var väldigt viktigt gick fram på ett enkelt, roligt och smart sätt. 

Han berättade om saker man annars inte tänker på, saker man måste höra av folk som varit med om de för att kunna förstå. Man kan egentligen aldrig riktigt förstå helt hur det har varit för personer som har varit tvungna att fly och lämna allt ifrån sig för att börja om någon helt annanstans. Men med Ardalans hjälp kunde man tänka sig lite närmare till hur det har varit. Hur det kunde ha varit för en själv om man råkat födas i fel land i fel tidpunkt.  

Jag tycker att det är nyttigt för alla att förstå vad människor har behövt gå igenom för att kunna göra något för att ändra på det. Man växer också väldigt mycket som människa när man lär sig att öppna ögonen och förstå andra och tänka utanför sitt eget huvud. 

Pjäsen är något som alla bör se och ta åt sig av. Stort tack till Ardalan!